Finlandssvensk kock, författare och entreprenör

Den konstiga kocken

Ibland undrar jag om jag gör fel som bygger ett varumärke kring att vara en ”matglad” person.  Jag menar, min målgrupp och jag delar egentligen inte samma matintresse  och kunskapsmässigt har vi också helt olika utgångslägen.
Jag tittar själv inte på mat-tv, läser inga matmagasin, följer inga matbloggar… Bara tanken av att lyssna på en podd där de bara diskuterar matlagning och köksanekdoter får mig att gäspa! Det lockar inte att diskutera matlagning ur konsumentperspektiv. Men ändå är det precis vad jag levererar och jobbar med. Jag tycker om att göra det men jag kan inte relatera till de som konsumerar det. Mitt huvud går i spinn när jag tänker på detta! Det ter sig för mig som det enda sättet att verkligen nå andra människor är att skapa distans till dem. Det är med andra ord ett ensamt jobb att vara expert. I alla fall mentalt! Men givande, såklart. 

Visst, jag är glad och sprallig. 🙂 Och jag älskar att stå i köket! Precis som jag säger. Men kanske inte på det sättet som folk ”vill” att jag ska vara.

Jag får jättemycket förfrågningar som bygger på just den här matkära personligheten jag målar upp –  men inombords gäspar jag. Nej, jag vill inte jobba med lokalt mathantverk. Det finns tillräckligt med folk som kan tillreda mat på det gamla, goda viset. Det finns tillräckligt med folkkära gubbar som kan prata sig varma om våra fina råvaror i nejden… Inte jag! För att inte nämna alla som vill göra mig till hälsokost-guru. NEJ SNÄLLA! Bara om jag själv vill, okej? Med full ångerrätt om det blir för snävt för mig.

Jag lockas av något annat, något som jag inte riktigt kan sätta fingret på ännu! Något otraditionellt.

 

Så varför i hela friden håller jag på med mat?!? Tja, jag går igång på min egen kreativa process och maten är mitt mest logiska verktyg för det. Att skapa den där maten och känna att det är min idé som jag manifesterar på tallriken. Till skapelsen hör också foto och text. Jag kan förstås aldrig vara 100% originell men jag strävar till det och sätter min egen prägel på allt.
Mina recept följer också ett visst mönster. Jag gör aldrig något för invecklat. Använder sällan några exotiska ingredienser… Av någon anledning har jag aldrig fastnat för fine dining! Det tillfredsställer mig inte. Det ger mig mest ångest, faktiskt. 

Jag tycker om känslan av att få lösa ett problem (ex. glutenfritt). Det känns bra att kunna använda min erfarenhet till det. Själva maten i sig är inte min passion utan snarare utförandet och ”allt det andra runtomkring”. Mediaproduktion till exempel. Varumärkesbyggande. Entreprenörskap. Resande. Jag såg hela serien Leilas supermat bara för att dagdrömma ihop min egen tv-show. Haha! Inte för att bli inspirerad i köket. Jag är så sjukt intresserad av att jobba medialt.

Jag skulle nästan vilja dra det så långt att matlagning inte ens är min talang. Jag har skills inom det jo, men min största talang är väl ändå att paketera alltsammans och bygga strukturer kring det. Om jag en dag bara fick göra det. Mitt inte skriker efter en chans att få släppa min produktiva energi lös! Just nu är jag väldigt frustrerad då jag känner att jag inte har några möjligheter att göra detta i Finland.

Det är en konstig position jag är i. Jag har misslyckats så hårt på hemmaplan och det är för jävligt, samtidigt som jag är så lycklig att få nya uppdrag i Sverige. Plötsligt är det människor som ser mig där ute i cyberspace och jag är så tacksam för det.

Jag är liksom både bedrövad och stolt på samma gång. Det är konstigt. 

Ikväll ska jag äntligen jobba lite hemma i köket. Har skickat iväg sambon till skärgården så att jag får lite egentid att komma ikapp med mina receptuppdrag. På det sätter har jag en klassisk kock-mentalitet! Den där kreativa arrogansen… När jag jobbar vill jag göra det ostört och jag fräser och spottar om nån kommer och stör mitt flow.

Det är också ganska krävande att laga mat samtidigt som man filmar och regisserar sig själv. Bara att slippa springa runt köksbordet och ställa in fokus för varje liten tagning och trycka på ”record” hade sparat mig en massa besvär! Det är lagom roligt att ha gjort ett helt recept bara för att konstatera att kameran filmat något annat. Eller inte ens varit på. Men det är livet som en konstig kock. Torka tårarna och börja om. 



4 thoughts on “Den konstiga kocken”

  • Jag tror du sätter huvudet på spiken när du säger att det du verkligen gillar är mediaproduktion, paketering , entreprenörskap sedan råkar det vara maten(glutenfritt) som är innehållet. Passionen ligger mer i produktion och paketering om jag tolkar dig rätt.. Malin Show på TV – det ser jag framemot!
    Vad glad jag är att du delar med dig så här öppet, roligt at läsa och sedan kanske också ett bra sätt att sätta ord på tankarna.
    Det bara finns det där speciella hos dig som gör att jag tror att du har alla chanser att gå långt.
    Finns det ngn du känner som kunde filma och regissera dig? Eller vill du ändå hlest jobba själv?

  • Jag bara måste skriva ett p.s. Och du får säga när du tröttnar på mig 🙂
    Alltså, har du deltagit i Strömsö? Känner du till Mediacity i Vasa? Jo det gör du säkert… men när du skrev det här om att du skulle vilja jobba med en egen TV show och liknande mediaproduktioner så började det rassla i hjärnkontoret hos mig.
    Känner Mattias som jobbar eller jobbat med Strömsö och även Kimmo på Medicity och bara började undrade om det kunde vara en idé att kontakta dem.
    Så här går det när jag har seemster… men snart är jag på jobb igen och lugnar ner mig…

    • Carina, jag är så glad att du hittat min blogg! Jag tycker om dina kommentarer så du behöver inte vara rädd att jag ska tröttna! 😀
      Jag har varit som gäst en gång i Strömsö. De känner nog väldigt bra till mig alla där men jag tror helt enkelt att det inte finns rum där för någon ny. De verkar så nöjda som det är. Jag har också filmat in en pitch en gång med Pampas productions men det blev inget av det. Medicity har jag dålig koll på faktiskt. Lite kontakt har jag dock med producenten på Efter Nio, så det är kanske min bästa chans. Om jag kommer på någon bra idé ska jag pitcha honom. Men äh, känns som att det är hårt att få in foten i TV branschen och får man in foten är ändå processen så himla lång att intresset svalnar för mig. Jag hoppas på andra saker nu. 🙂

      • Bra bra, anade mig lite till att du redan har koll på branschen. Men jo, det är nog ett eländigt jobbande att hålla på och pitcha sig själv inom media i FInland på svenska… små kretasar inte så många bolag. Har deltagit i en bloggutmaning i sommar för Linda Hernestål da Silva – där nämnde jag nyss din blogg som en jag följer 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.