Finlandssvensk kock, författare och entreprenör

The heart wants what it wants

Mitt liv tycks verkligen utvecklas i cirklar. Jag börjar kunna mina mönster. Ursäkta flummet men kan inte beskriva det på något annat sätt än i symboliska termer! Idag tänkte jag skriva av mig litet kring mina livsprocesser (som börjar bli ganska bekanta för mig) och hur jag ser mitt liv utvecklas härifrån. 

Photo by Maximilian Weisbecker on Unsplash

Min cirkelprocess

Det börjar alltid med att det är något i tillvaron som skaver och jag får grym växtvärk. Måste göra något åt det! Måste bryta mig loss! Måste expandeeeeera… Så jag breddar min cirkel så mycket som är möjligt under rådande omständigheter. Det är 50% logiska slutsatser och 50% tro, hopp och kärlek. Jag tar det jag har helt enkelt och expanderar det med våld! Till exempel att jag flyttar, ändrar koncept, ändrar min attityd eller breddar min horisont på andra sätt.

Den här processen är både rolig och hemsk på samma gång. Roligt och spännande att utvecklas (ja) men plågsamt att en del av mig typ måste DÖ för att göra rum för något nytt. Roligt att utveckla det som fungerar till något ännu bättre (ja) men inte så roligt att konfronteras med det som inte fungerat denna omgång. Men det är livets gång för mig och jag börjar bli van. Den där inre rösten är hursomhelst alltid den som får sista ordet. Jag värdesätter den mer och mer för varje år som går.

Efter sisådär 2-3 år har jag utvecklats igen och jag måste bredda cirkeln ytterligare för att inte kvävas i den. Cirkeln börjar om. Nu är jag liksom här i brytningsskedet igen och kvävs och våndas! Det är inte kul alls men ”the heart want what it wants”! Känns som att jag är i skilsmässa med mig själv och det är en sorgsen process, men jag har gjort det här ett par gånger nu (skilt mig från mig själv, hehe) och jag vet att det där tomrummet alltid fylls upp med något nytt och bättre. 

Selfie från igår kväll. Det vet väl alla kvinnor att en livsförändring alltid börjar med en make over, hihi 🙂 Den här stilen känns rätt nu. Det här är Malin 30 år. Rufsig page och läppstift. Jag gillar mina läppar som kom fram efter tandregleringen. Så fylliga!

Nya visioner

Så lifvet – vad har den nya cirkeln att erbjuda? Nå, jag har en väldigt stark vision över vad jag vill göra nu. Varje dag klarnar detaljerna litet mer. Det är nytt och fräscht men absolut inte omöjligt. Ungefär som jag alltid känt inför mina nya äventyr! 🙂 Jag tycker dock att det är roligt att jag äntligen kommit till det här skedet då jag vågar utforska mig själv utanför hemsoporna. Det har jag aldrig gjort förut.

Vad ska du börja göra? frågar folk. Här är mitt officiella svar:
Jag ska göra min nuvarande sidorörelse, frilansandet, till min heltidssyssla. Jag fortsätter att göra recept och mediaproduktioner för olika uppdragsgivare. Jag fortsätter att föreläsa och dra kurser. Jag fortsätter att blogga och skapa inkomster genom det. Jag fortsätter skriva böcker och artiklar. Jag fortsätter att vara öppen för förslag från mediabranschen – med den skillnaden att kommer att kunna svara JA med ganska kort varsel eftersom jag inte har butikens öppethållningstider att tänka på längre. 

Men allt det där är sen gammalt! Vad som är helt NYTT är att jag ska börja resa! Detaljerna är inte helt klara ännu (det är lite för tidigt att säga) men jag skulle vilja para ihop mig med en annan foodie/resebloggare och börja åka på arbetsresor fr.o.m 2018. Jag tänker så här:
Några gånger om året skulle vi välja en destination och boka en air bnb lägenhet där vi jobbar intensivt som digitala nomader och kreatörer i en veck eller två. Tänk att få åka bort och verkligen fokusera 100% på att laga massor av härlig mat, fotografera och skriva! Det är så här jag vill se världen. Genom att arbeta! 
När jag kommer hem från mina arbetsresor har jag förhoppningsvis en laptop full med material, nya kontakter i adressboken, ny inspiration från platser vi besökt och nya erfarenheter i bagaget. Mitt hjärta tar en dubbel-loop inne i bröstet bara av blotta tanken. Take me awaaaay! Åh <3

Photo by rawpixel.com on Unsplash

Det skulle vara så perfekt att vara två personer, för då kunde vi fungera som varandras fotografer till respektives bloggar och dessutom ha sällskap av varandra mellan arbetspassen. Men det måste vara en annan bloggare. Jag tror inte det skulle fungera att åka med sambon t.ex för jag skulle ha så svårt att fokusera på jobb tillsammans med honom. Jag märker redan nu när sambon är hemma på semester att mina rutiner är helt upp och ner! Jag får absolut inget gjort på förmiddagarna nu. Jag sugs in i hans ljuuuvliga ledighet och jag har väldigt svårt att motivera mig. Vill bara kramas och dricka kaffe om morgnarna… 🙂 Han och jag kan åka på egna resor istället och bara vara lediga.

Hittar jag ingen likasinnad bloggare som vill göra detta med mig så antar jag att jag åker ensam. Vi får se vad som händer! Men jag skulle verkligen behöva ”en kaveri” i detta skede av mitt liv! En resebloggare som kollega skulle vara perfekt eftersom det skulle hjälpa mig att våga ta steget att resa mera och ge mig lite resvana. I gengäld tror jag att jag skulle kunna vara till stor hjälp med att diskutera entreprenörsidéer och att göra upp planer. Det är jag bra på 🙂 Dessutom behöver jag någon som hjälper mig äta upp maten och kommer med feedback! 😀 

Tja, det är ungefär så jag tänkt spendera de kommande 2-3 åren. I något skede kommer antagligen även detta att bli tröttsamt och då antar jag att jag spenderar följande 2-3 år med att stadga mig någonstans i hemsoporna.
Den som lever får se!



9 thoughts on “The heart wants what it wants”

  • Härkkas vad intressant… att åka bort och jobba låter helt super *emoji med hjärtögon*
    Om jag ändå vore yngre och hade mera ork… 🙂

    • Hoppas! 🙂 Men det kan funka med sambon också, har jag konstaterat efter lite hemma-diskussioner 😉

  • Du hamnade rakt i mitt dokument ”Vad vill Carina göra”! Har närt lite liknande tankar, dvs att testa på the laptop lifestyle med min goda vän och kollega. Men vi får liksom inte till det. Det finns hundar, katter och män i vägen och så ett fast jobb (men det är lättare att förhandla med ;-). Och så en massa inre motstånd och feghet…
    Fasen heller, du är både som en mental spark i baken och grymt inspirerande! Ser så framemot att läsa hur det går när du och resebloggaren rapporterar!

    • Kul, tack för kommentaren! Tänk att det finns ju de som tar det ett steg längre från laptop lifestyle till att vara suitcase entrepeneurs! Alltså flyttar runt hela tiden. Den tanken tycker jag ibland är hisnande men tror inte jag skulle trivas med det i längden!

      • Suitcase entrepreneur – det var ett nytt ord för mig 🙂 Digitala nomader har ju funnits en tid redan men suitcase entrepreneur det gillar jag (som begrepp men nej inte att göra det på heltid).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.