Naturligt glutenfria recept & personlig blogg

Om nystarter och att lämna det gamla bakom sig

I förra veckan bestämde jag mig för att det är dags att gå vidare. Mitt långa, tjocka hår (som jag tidigare längtat efter att få se växa långt och frodigt) hade börjat kännas som en börda i mitt liv. Död vikt, liksom. Så vi (svägerskan) klippte av det i axelhöjd och formade det till en busig page. Kortare i nacken och längre framtill. Topparna blev medvetet nonchalant klippta. Det ska inte vara så jäkla perfekt, tycker vi. Håret tonade vi i en kopparblond nyans.

Jag är nöjd med förändringen och gillar min nya ”glöd”.

Men när jag skrev ”död vikt” menade jag det inte bara på ett symboliskt sätt utan även som ett faktum. Mitt hår var verkligen dött! Det var så slitet och skadat i längderna att ingen färg fastnade i det länge, därav min nuvarande kopparombré med ljusa toppar.

Men ombré är ju trendigt – så ingen skada skedd! 🙂 Och jag känner absolut ingen stress kring mitt hår. Sånt är bagateller… Många tycker att jag är modig som vågar göra en så stor förändring men jag vet inte… För mig är det inte ens fråga om ”mod” utan bara äh, vi kapar. *skrattgråt-emoji*.

 

Jag tänker hålla den här frisyren nu och fortsätta klippa bort det gamla vartefter det växer ut.  När allt hår mår bra igen kanske jag färgar det, men tills dess kör jag med kopparfärgad hårmask utrörd i mitt balsam. Min undercut i nacken och under örat ska jag också låta växa ut. Ser lite knasigt ut i nuläget men det är ju ingen som ser det under min page ändå 🙂

Men visst är det här en del av en större ritual också.

Det är också dags för mig att gå vidare på ett yrkesmässigt plan. Jag har, som ni vet, tänkt väldigt mycket på mitt liv den senaste tiden och också varit och pratat med några coacher om saken. För jag kan ju inte gå till bara EN person, jag måste ha en second opinion, haha! Tre opinions!

Livet går verkligen i faser och för mig har de senaste fem åren främst gått ut på att pröva på så många olika saker som möjligt. Jag har faktiskt varit tvungen till det för att hitta min ”grej” och få erfarenhet. Men nu behöver jag inte det längre. Nu känns det som att jag går in i något nytt där jag ska hålla mig cool och verkligen fokusera på vad jag vill och inget annat. Och det jag vill fokusera på är mitt frilansande och i synnerhet TV & videoproduktion.

Just nu är min energi så otroligt splittrad och det är inte bra för mig.

Och liksom det gamla slitna håret som nu fått ryka från min skalp kommer jag också att fasa ut mina gamla affärer ur mitt liv. Och det är min butiksverksamhet; en konceptaffär med varor för köket och skafferiet. 

Jag tog beslutet redan i januari, så det är ingen nyhet på det sättet. Min plan är att jobba som vanligt tills jag hittar någon som vill ta över konceptet, men min absoluta deadline är i januari 2018. Då väntar jag inte längre. Jag har inte velat skriva om det på bloggen eftersom jag varit rädd att kunderna ska överge mig av bara tanken på att jag kanske inte vill hålla på med det här resten av mitt liv. Men, jag känner flera företag här i stan som håller på som vanligt trots att de är till salu så jag tror inte mitt företag tar så mycket skada då heller. 

Mitt företag i sig är inte till salu (teknikaliteter) men konceptet är det, databaserna, kundregistret och alla inventarier. Men mest kommer det att bli en vänskaplig överenskommelse mellan mig och en ny företagare. Jag skulle vilja hitta en driven, matglad person som vill göra det vad jag gör men inte vill starta helt från noll. I dealen skulle ingå min webbaffär www.foodieliving.fi och den fysiska affären i Vasa. Jag skulle stanna kvar som mentor till det nya företaget. Ge ut alla leverantörskontakter och affärshemligheter jag har och hjälpa till med marknadsföringen, men mitt namn skulle inte längre stå kvar på dörren. 

Jag tycker butiken kunde få ett nytt namn eller så skulle man köra på samma namn som webaffären, Foodie Living. Webbaffären är bra inkörd och har superbra SEO optimering. Sånt är verkligen sjukt svårt att få till när man är ny så det är ett stort plus. Webben har verkligen stora utvecklingspotential, speciellt på finska marknaden men jag har inte orkat, helt enkelt. Jag har satt min tid på att utvecklas på annat håll och jag vill gärna fortsätta med det.

Det finns massor av grejjer att göra för att lyfta butikens försäljning men eftersom jag inte riktigt har hjärtat med längre så vill jag inte göra satsningen som behövs (sortimentutökning). En sådan nysatsning skulle innebära att jag är låst här ännu ett par år och jag har ärligt talat jättesvårt att se det framför mig. Det skulle göra mig grymt olycklig, faktiskt.

Samtidigt är ju detta min ”bebis” som jag fött fram med svett och tårar. Men det har inte bara varit motigt. De första åren var verkligen otroligt roliga och givande för mig och speciellt kul hade vi då jag flyttade butiken till Vasa. Bästa försäljningsperioden jag någonsin haft, det var så häftigt. Tyvärr gjorde jag många misstag och nu är jag inte lika inspirerad längre att rätta till dem då jag fått andra jobb som får mitt hjärta att slå extra slag (ska berätta mer om det senare).

En annan grej som gör att jag håller mig kvar är att jag under dessa år har samlat på mig så många, härliga kunder och det hugger litet i hjärtat att behöva göra dem besvikna. Mina grejjer får man ju faktiskt ingen annanstans, hur ska de klara sig? 🙂 Så jag hoppas att jag hittar någon som vill ta över för deras skull också – och inte bara min. Folk går liksom redan och väntar på årets teadventskalender och frågar hela tiden om en massa andra varor som jag inte längre har i lager. Jag önskar att jag kunde berätta åt alla; ”Vet ni vad? Nu blir det nytändning här i butiken och allt ni önskat ska ni få! Här är en ny företagare som är 100% dedikerad att möta era nuvarande och kommande behov! Hurraa!”

Jag tror absolut att det är möjligt att få till ett drömscenario här där alla får som de vill. En ny företagare får leva ut sina butiksdrömmar här och verkligen ge allt, kunderna får exakt de vill ha (för till skillnad från en ny företagare så vet jag exakt vad som säljer) och jag själv… tja, jag rider väg i solnedgången mot nya äventyr. Jag kommer inte ens att kräva några hujsiga siffror för mitt imperium, bara jag blir fri. 

Chockerande nyheter? Hoppas inte 🙂 

Om du är den jag söker kan du mejla mig på malin@foodieliving.fi 



5 thoughts on “Om nystarter och att lämna det gamla bakom sig”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.