Finlandssvensk kock, författare och entreprenör

Svar på frågestunden, del 1

Äntligen dags att ta itu med frågestunden! Jag bad er numrera vilka frågor i detta inlägg som ni skulle vilja läsa svaren på.

Yvonne valde 3 frågor som jag nu kommer att besvara enligt bästa förmåga! 

Ett självporträtt som jag tog idag. 

Ditt liv och ditt jobb kretsar kring mat. Vad betyder mat för dig och hur kom du in på temat?
Oj, jag tycker det här är en så svår fråga att svara på. Hur kom jag in på temat? Jag vet inte. Jag kan inte tänka mig att jag någonsin i mitt liv ”valde mat” för det har jag ju egentligen aldrig gjort. Valt det alltså. Det vara bara den mest logiska vägen framåt.

Jag har alltid tyckt om mat i största allmänhet och jag började utforska matlagning redan som barn. Jag hade ibland ansvar för familjens middag hemma och fick instruktioner per telefon hur jag skulle göra. Sen har det liksom rullat på. Jag har fortsatt lära mig, utbildat mig till professionell kock och byggt ett företag kring det. Och här står jag idag och har inga planer på att sluta med det. För hur skulle jag kunna? Äta bör man annars dör man. Men det fina med alltihopa är att jag absolut inte ”låst” mig vid temat på något sätt. Genom maten har jag ändå sett till att utforskat andra sidor av mig själv. Mina talanger och intressen. Entreprenörskap, marknadsföring, mediaproduktion, digitala lösningar, skrivande, fotograferande… Listan är lång. 

Mat är personligt och känsligt för många. Mat väcker tankar om hälsa, ätstörningar, etik, trender osv. Hur är det att jobba med något som alla har åsikter om?

Jag gör en väldigt tydlig markering då det gäller min matlagning; att jag är en kock. En tjänare. Jag tar inte ställning till någonting alls egentligen utan jobbar med de varor som av olika anledningar finns till mitt förfogande. Jag ställer in mig på att försöka göra det bästa (det godaste) jag kan utav dem. Där har ni mig. I köket och funderar. Därför berörs jag personligen väldigt litet utav andras känslor kring mat för jag känner inte att det egentligen har med mig att göra.

Jag identifierar mig inte med mat. Gör inga personliga anknytningar – inte ens med glutenfritt. Att jag skulle vara ”glutenfria Malin” är helt skrattretande för mig. Jag är ju Malin som gör glutenfri mat! Det skulle kännas förminskade för mig som kock att för alltid bli förknippad med glutenfritt, som att det finns en ram för vem jag är och vad jag kan skapa. Så jag hoppas att det inte blir så. Visst har jag kommit in på glutenfri kost av personliga skäl men orsaken till att jag anammat det yrkesmässigt är för att det finns så mycket att göra med det. Det finns inte många professionella kockar som utvecklar naturligt glutenfria recept. Det är mest dietister som gör det och de är ju inte precis frikostiga med smöret som jag är. Så min mat behövs också som ett alternativ för dem som så att säga är ”tvingade” till att äta glutenfritt men inte vill ändra livsstil för det. Det känns bra att fylla ett behov och stå till tjänst, för att återkoppla till första meningen. Så min mat behövs också som ett alternativ. Jag tror att eftersom jag själv har haft problem med gluten så har jag det där personliga drivet att bli bättre på det också.

Jag försöker vara lyhörd och ödmjuk inför andras matval och principer. Jag tror inte jag skulle kunna överleva som kock om jag inte hade en ödmjuk inställning till det. Då skulle jag ju få blossa upp och bli upprörd över grejjer precis varje dag. och så mycket av min energi skulle gå till att försvara mig och argumentera för min sak. Tid och energi om jag borde lägga på min kreativitet i stället.

Jag kan sätta mig in i de flesta kostupplägg och jag tar det som en hederssak att kunna tillreda mat som alla kan äta. Om då preferenserna fastställs utav hälsoskäl, etiska skäl eller något annat skäl spelar faktiskt ingen roll för mig. Jag lagar mat. Punkt. Då det gäller ätstörningar försöker jag hålla en avslappnad attityd här på bloggen och inte hetsa i någon riktning alls. Jag hoppas att det fortsätter så men skulle det bli problem, det skulle inte kännas bra. Då skulle jag absolut se över mina rutiner.

Min flexitarianism kan jag känna lite tveksamheter kring ibland. Jag älskar att tillreda vegetarisk mat och lära mig mer om vegansk kosthållning men där kommer man in på ideologier vare sig man vill det eller inte. Ibland känner jag en press att sluta äta kött för att legitimt kunna utveckla veganska recept. Just för att veganism är ett ställningstagande. Men jag håller fast vid min kock-tjänare-inställning här också. Min köttkonsumtion håller jag dock på ett minimum och jag skulle aldrig stoltsera på bild med ett stycke kött som många kockar gör. Det tycker jag är osmakligt. Det är ju ett djur som fått sätta livet till och det får man ju hantera med respekt och vördnad. För mig är det ett kretslopp. Energin går vidare till mig och jag känner tacksamhet för det. Vi borde värdesätta vår mat mera och inte ta den för given. Det känns rätt för mig att äta kött ett par gånger i veckan och resten är vegetariskt. Men jag har full förståelse för att man kan ha en annan syn på det. Hur kan man inte sympatisera med en djurvän? De vill ju bara väl. Jag förstår det. Fattar inte mig på personer som hackar på veganer alltså?

”Naturligt glutenfritt” är en bok med ett specifikt tema. Varför blev det just en sådan här bok?

Svaret på den här frågan har jag delvis redan svarat på. Men vad jag kan ta upp istället är den här återkommande uppfattningen att jag skulle vara anti-vete och/eller pro glutenfritt. Det är jag INTE. Jag ville göra en bok med användbara recept och den här gången är det faktiskt personligt förankrat i min egen jakt på bättre glutenfritt. Jag går ju själv igenom den här resan att uppfinna naturligt glutenfria maträtter och bakverk och det passar mig att göra den här boken nu. Men är det min agenda att få er alla att konvertera till glutenfritt? Nej. Nästa gång kan det vara någon annans behov som står i fokus. Och just det här kommer jag att bevisa för er när jag börjar göra mina digitala tema-receptböcker. Där försöker jag blidka massan så gott jag kan. 

Många talar om ”den glutenfria trenden” i negativa ordalag. Glutenintoleranta är upprörda över att alla dessa ”semi-glutenfria” situationerna som uppstått på restauranger (jag vill ha glutenfritt bröd men tja, lite vetemjöl i såsen är okej). Den inställningen skapar ju ett förvirrat och slappt begrepp om vad celiaki innebär och det kan potentiellt uppstå livshotande situationer för de allergiska/intoleranta. Kanske är det inte så noga längre, tänker restaurangpersonalen, och så är olyckan skedd. Jag förstår att det här är ett dilemma, men samtidigt är det alltid förenat med risk att äta på restaurang om man är allergisk för något – oavsett hur pålästa personalen är.

Man måste ta det goda med det onda. Den så kallade ”glutenfria trenden” har ju trots allt resulterat i ett mycket större utbud i butikerna än tidigare, och de är hursomhelst säkra att använda.

En annan sak jag noterat. Många som äter den så kallade NORMALA kosten känner sig kränkta då folk, av fri vilja, väljer bort vete som de ätit i all värld. Det är väldigt märkligt tycker jag att man kan ta något sådant som andras matval så väldigt personligt. Jag minns en bagare i TV (tror det var nyhetsmorgon eller nåt sånt) som blev helt rabiat över frågan om man kan baka med något annat än vete. Jösses vad han tog det personligt. Det tyckte jag var oproffsigt som fan! Där snackar vi total personlig ego-identifikation med ett spannmål. Haha! Lustigt, verkligen. 

Jag har också en teori kring det här med den så kallade glutenfria trenden igen. Som ett fenomen. Jag skulle inte vilja påstå att det uppstått en sån här trend på grund av glutenfritt är så ”inne”, snarare att vete är så väldigt UTE. Det måste ändå vara startskottet för den här ”boomen”. I kombination med att många har problem med magen då också. Folk söker alternativ och har helt enkelt funnit en lösning i glutenfri kost. Och därför har det blivit mainstream. Därför har ”semi-glutenfria” kosten uppstått.

Men de så kallade toleranta glutenvägrarna (de som tycker att lite gluten är okej) befinner sig i något slags ingenmansland. Kanske kommer det att komma ett alternativ till dessa personer så småningom. Kanske förkastar de industriellt odlat vete i framtiden men tillåter sig de gamla vetesorterna som dinkel/spelt samtidigt som man gärna använder glutenfria mjölsorter också som durra och teff.

Hänger ni med i mina tankar? Vad ska vi kalla den här nya trenden som jag förutspår nu då… kanske borde jag mynta den själv och bli rik på kuppen. HAH. Nej, men får väl hänga på tåget och göra en kokbok om det sen också, fniss. 🙂

 

Hoppas ni fick svar på frågorna!



Kommentera

E-postadressen publiceras inte.