Naturligt glutenfria recept & personlig blogg

Mitt liv som reklamkock

Ibland blir jag anlitad som kock på reklamplåtningar.

Mitt jobb är att planera recept, ansvara för inköp och utföra själva matlagningen på film och bild. Ibland är jag med från början och slänger fram idéer och sammanställer manus, ibland finns det redan ett färdigt koncept så då fungerar jag mer som stödperson än en kreativ kraft. Ibland får jag en bild på mat som jag ska tillreda, lite som backwards engineering. Ibland får jag komma på något eget med en produkt. Båda arbetssätten är intressanta på sina sätt även om jag såklart föredrar kreativ frihet framför allt annat.

Jag har alltid varit intresserad av marknadsföring och det är ju himla kul att jag nu har möjlighet att kombinera mina största intressen; mat och media.

Jag har lärt mig massor om content marketing det senaste året och då är jag ju bara i startgroparna ännu. För att inte tala om videoproduktion! Tycker att jag har kommit ganska långt från mina första vloggar till… det här. Reklamvideon för stora företag!

Den senaste filminspelningen gjorde jag i Jakobstad på uppdrag av marknadsföringsbyrån Genero .

Det är roligt att jobba med en ung byrå som växer kraftigt. Den energin smittar ju av sig på mig också och det känns som att mitt företag växer i symbios med dem! 

Dagens tema: Creme Bonjour’s nya laktosfria färskostar.

 

Videorna kommer att användas för digitala marknadsföring. Jag lägger upp länk sen när de publiceras!

Vi gjorde också några nya recept till hemsidan.
Receptet på räkpastan (bilden ovan) kan läsas på finska här.

Jag är så tacksam för de här uppdragen jag får. I dagens värld då ALLA är kockar och matstylister är det skönt att veta att proffs behövs. Att min 6-åriga utbildning inte varit förgäves. 

Matlagning är enkelt och trevligt då man är inom sin bekvämlighetszon men lägg in tidspress, oväntade händelser, ändrade planer och ja, STRESS. Då behövs en kock. En yrkesmänniska med stadig hand som är van att arbeta med mat under press.

Jag blir alltid så förbluffad då personer kan komma fram och säga ”vad roligt det ser ut när ni jobbar”. Jag förstår vad personen menar men det känns inte så som det ser ut. Jag hinner absolut inte njuta! Att jobba på inspelningar är riktigt stressigt och tungt, vi har mycket att göra och allt ska vara klart före kvällen (och ingen vill jobba övertid).

Hemma kanske man kan leka fram en video hela dagen men det är absolut inte lönsamt i reklambranschen. En gång gjorde vi 4 videor efter varandra. Finns inte mycket rum för pauser då! Man får ta och äta kalla rester när det finns. Vi dricker litervis med kaffe, vilket håller energin uppe men kaffe är också sjukt vätskedrivande så jag är alltså konstant kissnödig, hungrig och stressad. Förstår ni nu varför det behövs ett proffs med nerverna i skick? Och att det faktiskt är ett riktigt jobb, ingen lek. 

Ibland får jag ändå prestationsångest av alla matkreatörer i sociala medier som jag följer. Känner hela tiden att jag måste ”skrika högre” för att bli upptäckt. Men då påminner jag mig själv om min competitive edge.

Det krävs verkligen enormt engagemang för att hålla en matblogg vid liv. Speciellt om man inte får betalt för det. De flesta lessnar efter ett tag, men inte jag. Jag orkar vara produktiv och det kommer jag att vinna på i längden. Mitt värde på marknaden stiger för varje år. Jag får mer erfarenhet, jag blir skickligare på foto och får fler följare och fler kontakter. Det är inget skryt alls utan en naturlig utveckling för vilken person som helst som jobbar hårt och fokuserat under en längre tid. Klart man blir bättre.

Jag tror inte jag behöver vara orolig för min matkarriär. Men ibland önskar jag att den gick snabbare framåt. Jag önskar att jag kunde få ett stadigt kontrakt så att framtiden inte skulle kännas lika osäker. Så att jag kunde planera mitt liv bättre och inte bara gå omkring och vänta på min ”brake”. Det är dränerande om något och jag tycker jag förtjänar nåt stadigt. Men nåt sånt som en säker framtid existerar inte för en företagare. Så är det bara. 



2 thoughts on “Mitt liv som reklamkock”

  • Heja Heja! Som hobbymatlagare som ibland bloggar om vardagsmat så vet jag att det är sjukt svårt att fota mat så det ser fint ut. Nästan svårare än att fota barn faktiskt, och det är nästan omöjligt 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.