Naturligt glutenfria recept & personlig blogg

Företagardagbok, del 2

Jag fortsätter på mitt nyårslöfte om att skriva företagardagbok här på bloggen. Ni kan läsa del 1 här

Idag vill jag skriva om något som jag lärt mig på ledarskapsutbildningen. Ett uttryck som enklast förmedlas på engelska, nämligen; Don’t work IN your business, work ON your business.

Här hittade jag en artikel som förklarar detta.

Gah, jag känner så igen mig i den här texten. Beginners mistake…

 

I nuläget befinner jag mig faktiskt rent arbetsmässigt både IN och ON my business och det gör allt extra svårt. Vem ska jag vara? Jag behöver ju rent praktiskt vara båda två, ledaren och arbetstagaren. I mitt fall borde jag göra en personlighetsklyvning för att urskilja de två från varandra.

När jag jobbar i businessen vill jag göra alla till lags, men jag gör det också på businessens bekostnad. Att jag tänker så här kortsiktigt är egentligen inget konstigt då jag helt enkelt haft en arbetstagares mentalitet trots att jag numera driver eget företag och egentligen borde tänka som en VD. 

Hade det funnits en chef här hade nog hen tagit mig åt sidan och sagt; Malin, jag uppskattar att du vill göra kunderna till lags och du gör verkligen ett bra jobb i kundservicen, men vi kan inte handla in varor som bara en eller två kunder efterfrågat. Det finns ingen lönsamhet i det. Du kan inte heller tacka ja till påträngande försäljare och liknande för att det löser ett problem för stunden, du måste fråga mig först. Okej? Jag vill ha 3 offerter. Minst. 

Problemet är bara att jag inte kan hänvisa till någon ekonomiavdelning eller ”skylla på chefens orders” i stundens hetta. Alla vet ju att jag är ”källan” här. Men jag kan i alla fall vinna tid genom att be om att få återkomma (då jag tänkt efter), är dock så hopplöst dålig på just det! 

Mitt livs mål är inte att stå här i butiken. Jag vill att den ska växa större än mig, bli en självständig typ. För att detta ska lyckas måste jag byta perspektiv från arbetstagare till VD. Jag måste alltså börja ge order åt mig själv, hur sjukt det än låter. Och följa dem. 

Min största utmaning som VD just nu är att det är lågsäsong och vi måste hålla stram budget – men kunderna vill att vi skall fylla affären till bredden. Det går inte. Det är för liten kommers. Men idag har jag haft flertalet belåtna kunder, en missnöjd. Klart att jag tänker på den där missnöjda kunden som tyckte jag har för lite saker i hyllorna. Klart jag vill sätta mig vid datorn och tok-shoppa för att göra hen glad. Jag vill ju vara omtyckt av alla (och det går INTE). Men så kommer jag hem till sambon och frågar; har jag verkligen för lite varor? Så säger han VAH, skämtar du? Du har ju massor att sälja… Du har för mycket i lager tycker jag! Och så väljer jag att lita på honom (och de andra nöjda kunderna). Och på min VD som vill hålla huvudet kallt en stund till. Men fatta hur lätt man kan gå i konkurs om man lyssnar för mycket på allas åsikter? Kom sen fram att den här kunden bara kommer hit till stan en gång i månaden, kan inte direkt leva på det eller hur. 

När jag känner att jag brister i någon viss färdighet vill jag utveckla den. Just nu vill jag bli en bättre företagsledare. Även om jag inte har något verkligt team att leda så har jag en verkligt bra business som behöver styras upp. Summa sumarum kan man säga att ”arbetstagar-mentaliteten” har tagit mig långt (eller hur) men nu är det dags att shifta upp tycker jag! Ta på mig Vd-hatten på riktigt… 

Jag vet vad jag är dålig på. Det är en bra början… 

 



4 thoughts on “Företagardagbok, del 2”

  • Vilka intressanta tankar Malin. Jag känner igen mig i det där med att säga ja och hoppa på tåget för snabbt. Försöker numera verkligen att bromsa och ber att få tänka efter, se om det passar osv. Främst för att ta ett snack med huvudet och magkänslan, vill jag det här på riktigt?

    Å tänk att en missnöjd kund kan få en att bli så less, fast du har tusen nöjda kunder. Så är det med våra klienter på jobbet också, en missnöjd klient gör större avtryck på veckan än 10 nöjda. Fast det borde vara tvärtom.

    • Åh ja.. och det är hundra gånger plågsammare att försöka kliva ett tåg man hoppat på i misstag än att ta 5 minuters obekväm betänketid före. Ändå går man i fällan varje gång! Ångesten. Man borde gå i KBT för att slippa den här tillags-grejjen som tycks vara mer eller mindre automatisk?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.