Veckans bästa

Nåja, mina damer och herrar. Malin is back! Jag känner självförtroendet och hoppet återvända från mörkrets hålor (eller var de nu gömt sig). 

Så känner jag i alla fall idag efter en riktigt lyckad och produktiv vecka. 

dsc_2265

 

HÄR KOMMER VECKANS BÄSTA

1. Tekalendrarna anlände äntligen efter en veckas irrande mellan Sverige och Finland. Tur var väl det för kalendrarna sålde ju slut på en gång! (adlink).

Jag känner mig som något sorts företagargeni just nu (och det är f*n inte ofta jag känner mig så). Halleluja!

Många har frågat om det kommer att komma några fler teadventskalendrar. Och ja – det blir absolut en ny omgång, jag kommer att lägga in en ny beställning redan nästa vecka!
För att vara säker på att du får en kalender – gör en beställning i webshoppen. Välj att få paketet postat/med mypack eller hämta utan kostnad från butiken i Vasa. Du får en avisering när varorna finns att hämta.

 

2. Kokboksprojektet går raskt framåt. På måndag ska jag och duktiga Anna Riska försöka få till foton till bokens omslag.

Jag skulle gärna vilja få till en varm och inbjudande stämning (om jag nu kan se varm och inbjudande ut, kanske med Annas hjälp). Jag tänkte ha på mig en kortärmad tröja och mitt jeansförkläde. Vad tror ni om det?

Jag har nämligen aldrig fattat mig på kvinnliga kockar som glammar till sig så mycket i TV och på sina bokomslag. Jag vill se vettig ut ut – som att jag faktiskt lagar mat. Jag kan inte jobba i köket med höga klackar, utsläppt hår och stora smycken och bling bling som skymmer sikten. Skulle känna mig superobekväm. 

picmonkey-collageMen 3 cm utväxt i håret duger inte. Panikbokade svägerskan att atgärda problemet, som ni ser på bilden till höger.

 

3. Antisimex kom och hälsade på. Äntligen!
I torsdags kom antisimex hem till oss. Det var inget SWAT team som kom direkt utan en vänlig, finsk kvinna med en gul kanister i handen.

Hon kom kl 9 på morgonen så jag hann byta några ord före jobbet. Hon misstänkte att den gamla köksinredningen från 60-70-talet förmodligen var ett ganska bra hem åt baggarna. Brr… 😛 Personligen hade jag gärna tagit en slägga och renoverat hela ställen men nu är jag ju bara hyresgäst så det är bara att bita ihop… Antisimex-damen drog ut spisen för att komma så nära som möjligt med medlet. Skönt, tänkte jag och åkte till jobbet.

2 timmar måste man hålla sig hemifrån efter saneringen, sa hon, men vi kom hem först sent på kvällen. Jag förväntade mig att stiga in en giftstinkande reaktor men vi märkte ingenting alls. Det luktade ingenting. Det enda som vittnade om saneringen var att alla möbler hade blivit utskuffade från väggarna. Hon strök medlet längs alla lister i hela lägenheten, för att vara på säkra sidan. Vi får dammsuga, men inte torka golvet på 3 veckor. I alla fall inte längs väggarna. Hoppas nu att det här ska hjälpa, tror nog det. 

 

4. Fick mejl från LA igår, inte från Los Angeles då utan Ledarskapsakademin i Hfors, en utbildning jag påbörjar i november. Mejlet innehöll massor med information så man fick läsa det flera gånger om för att säkerställa att man förstått allt. 

Det är verkligen framstående personer vi ska få träffa under utbildningens gång. Ska bli så intressant! Vi kommer också att göra ett personlighetstest (MBTI) inför första träffen. Har ni gjort det?

Ser så fram emot den här inspirationsboosten och att få litet miljöombyte…

Från att skrubba kök och döda kryp till att diskutera Finlands framtid med Ole Norrback, det ni. 

Tack Tarec!

ANNONS Det föreföll sig så här att plötsligt en dag började det dimpa ner förfrågningar från olika håll om jag kunde köpa in två speciella pepparsorter (som jag aldrig hört om). Andalimanpeppar och Tasmansk bergspeppar.

Så underligt, tänkte jag.  Vad kan det bero på? Udda förfrågningar får jag nu som då – men från flera personer utan inbördes samhörighet… det är ett fenomen som tåls att undersökas!

Bild från sydin.fi

Efter litet efterforskning visade det sig att det var ingen mindre än svenska kändiskocken Tarec Taylor som pratat så varmt om kryddorna under sitt senaste Finlands-besök. Han hade charmat alla med sin karisma och skicklighet under sin matlagningsuppvisning i Närpes för ett tag sen.

Det riktigt lyste i kundernas ögon när de berättade om kvällen.  ”Han tog tid för alla efteråt”, sa en. Så härligt typ! Sannerligen inga divalater här inte. Han hade verkligen gjort ett varm intryck.

Jag är nästan lite purken för att jag lyckats missa ett sådant celebert besök i mina hemtrakter. Jag hade tidigare skrivit på min 100 mål – lista att jag ville träffa Jamie Oliver, men nu får jag banne mig lägga dit Tarec också. 🙂

header3
Min webshop har för övrigt moderniserats en aning. Nu är det lättare än någonsin att navigera på sidan. Hoppas att ni gillar förbättringarna!

 

Jag vet inte vad som värmer mitt hjärta mest – att Tarec hjälper mig med marknadsföringen av Herbarias ekologiska kryddor (som jag sålt nu en tid) eller att folk helt automatiskt tänker på MIG när det kommer till dylika exotiska anskaffningar. Inte är jag helt ute och cyklar inte. Men pepparn hade jag nog inte riktigt koll på…

Nå vad är det för häftigt med dem?

voatsiperiferypeppar-580x482Tasmanska bergpepparn är en pepparsort från Australien (Tasmanien) som är vanlig i BBQ-köket där. Den är speciell för den ser ut som ett torkat blåbär och ger en lila färg till rätter. Pepparn smakar först litet sött i munnen för att sen bli hetare och hetare ju längre du har den i munnen. Till sist blir man faktiskt tvungen att spotta ut den. Sicket partytrick! Det var precis det här fenomenet Tarec visade Närpesborna.

andalimanpeppar-580x482Den andra pepparn, Andalimanpepparn, som jag av någon anledning envisas med att kalla ANDA-MALINPEPPAR (suck, vadå egenkär), är också mycket speciell.
Den växer villt på Norra Sumatra och samlas in för hand innan de slutligen torkas i vasskorgar. Andalimanpepparn har en stark smak av citrus och verkar vara helt himmelsk god. Jag ska påta in några i min pepparkvarn och börja använda den hemma. Bara det bästa åt mig… 😉 😛

Pepparsorterna, och många andra kryddor, hittar du här. (adlink).

Hatlistan

Åh, ännu en älskad, hatat blogglista att bekänna sig till – och med det passande namnet HATLISTAN!  VI KÖR!

cactus1

Min äckligaste mat
Kom igen. Jag gör väl ingen äcklig mat?? 🙂

Men äckligaste maten enligt MINA smaklökar… Tja.  Jag ogillar i alla fall mat som är riktigt het. Men det är ju inte äckligt i sig, mest plågsamt bara. Vad som jag verkligen äcklas av är typ inälvsmat och skräpfisk med massor av ben och skinn och blä. Makabra rätter överlag som en kock borde fascineras av finner jag motbjudande. Och dessa rätter är ju sällan äckliga i sig men rent psykologiskt är det svårt att äta för mig. Jag skulle heller aldrig få för mig att äta skarv, kräks lite då jag tänker på det. Men åter igen – ett psykologiskt problem för mig.

Fika jag tackar nej till.
Typ allt eftersom det sällan är glutenfritt 😛

Hatväder.
När det är både blåsigt, kallt, halt och plaskblött (på våren). Inte min favorittid på året.

TV-program jag aldrig skulle titta på.
Såpoperor. Ska jag kolla något i den stilen måste det i alla fall vara reality tv.

Då tappar jag humöret helt och hållet.
När saker och ting inte går framåt som jag vill och jag inte kan påverka det heller

Sämsta musiken.
Jag har nog supersvårt för ”barnmusik”. Alltså inte gamla uråldriga barnvisor då utan vuxna som gör musik för barn. Det är ju så otroligt irriterande?? Fattar inte hur föräldrar står ut. Jag själv lyssnade nog på helt vanlig popmusik när jag var liten och tyckte det var bra. 

Värsta tiden på dygnet.
På mitten av dagen då man måste ladda om från jobb till kvällsaktiviteter. 

Mitt sämsta humör.
Då jag är stressad och pressad inför nåt så är jag ganska bitchig mot sambon… hehe 😛

Sämsta grejen jag äger.
Min mobil. Den är så förhärdat slö och hakar upp sig för jämnan. Kan inte ens öppna snapchat, då kapar den. Ännu mindre snapchatta! Redo för skroten alltså, men jag har inte råd med en ny just nu och vill inte köpa på avbetalning heller. Så bara den går att ringa samtal med så klarar jag mig.

Värsta personlighetsdragen.
Envisa människor som inte går att resonera med. Bara idioter är bombsäkra på sin sak. 

Raw äppelkaka

Så här i äppeltider tycker jag att det vore på sin plats att jag äntligen publicerar mitt recept på rå äppelkaka. Enligt säkra källor, min vän Kugge, så är det här receptet riktigt bra.

applen19

”Det gjorde succé” sa hon. Kan man få ett bättre betyg liksom? :p

Testa själv! Du kan göra rutor, som jag gjorde, eller en rund kaka. 

raw_appelkaka4

RAW ÄPPELKAKA

Lager 1:
100 g äpple i bitar
200 g valnötter
150 g russin
2 msk kokosolja
2 msk honung eller agavesirap
1 krm vaniljpulver
1 tsk kanel

Lager 2:
150 g cashewnötter, blötlagda i 4 h
2 msk citronsaft
0,5 dl havremjölk
2 msk honung eller agavesirap
1 msk kokosolja
1 krm vaniljpulver

  1. Mixa alla ingredienser till lager 1 i en matberedare.
  2. Smaka av och justera med kryddor om det behövs.
  3. Tryck ut massan i en kakform eller ugnsform med raka kanter.
  4. Gör andra lagret: Mixa de blötlagda cashewnötterna.
  5. Tillsätt citronsaft, honung och vanilj.
  6. Späd med havremjölk och mixa helt slät.
  7. Bred ut ovanpå lager 1 i formen.
  8. Frys in kakan i 6 timmar.
  9. Tina i kylskåpet några timmar före servering.

Inte utan min cykelhjälm

KOMMERSIELLT SAMARBETE 

Jag har nyligen gjort en rejäl down-shiftning i mitt liv. Jag har gått från motordriven landsbygdsföretagare till stadscyklist. Att cykla är billigt, miljövänligt, hälsosamt och framför allt smidigt.  Men inte helt ofarligt…

polkuped10

Vasa är en liten stad, med många bilar. Min färd är kort, men intensiv – jag korsar många vältrafikerade vägar på min färd. Men det är inte trafiken i sig som är problemet, det är den förbluffande mängden bilförare som totalt ignorerar trafikregler som är bekymmersamt! 

Det är också helt förbluffande att så få människor använder cykelhjälm. Speciellt personer i min ålder. De ”odödliga”. Det lustigaste måste ändå vara föräldrar som förstår att sätta hjälp på barnet men inte på sig själva. Varför? Är vuxna för coola för hjälm? Undrar jag. 

Men jag kan bara styra mitt eget beteende, och hoppas att det kan inspirera någon.

polkuped6
Att använda cykelhjälm är ett fashion statement för mig. Det symboliserar att jag har vett i skallen – och vill bevara det. Det finns såklart också personlig stil och valmöjligheter då det kommer till cykelhjälmar. Jag valde den här för att jag tycker att den är snygg och passar med vardagskläder. Jag är inte hurtiga vindtät jacka och jumppatossor- typen, men det är ingen orsak att skippa hjälmen för det. Tycker ni att min hjälm förstör min outfit? NÅ NEJ.

Som nybliven vardagscyklist och fotgängare ska jag förklara hur det ligger till:  Grön gubbe betyder GÅ (men på egen risk). Skyddsväg betyder övergångsställe, ja, men att det skulle på något sätt vara en skyddad väg är en lögn. 

polkuped1

Mest utsatt känner jag mig i korsningen utanför min butik. Det är många bilar som vill svänga vänster upp på esplanaden och orsakar kaos trots att det är totalt förbjudet (och praktiskt taget omöjligt – det kommer bilar emot). Det är också många bilister som rundar hörnet totalt omedvetna om att vi på den så kallade skyddsvägen har grönt ljus. Oho.

Men enligt statistiken är det större sannolikhet att jag vurpar av egen maskin än blir påkörd. Det känns kanske långsökt att tänka sig nu när det är så fint cykelväder – men snart kommer vintern! Då blir det kallt, halt och besvärligt för alla fordon, även cyklar. Det blir dessutom helt omöjligt att se varandra utan reflexer och lampor.

polkuped13
Majoriteten av cykelolyckorna är enskilda omkullkörningar som endast kräver ett besök på hälsocentralen. Var tionde olycka är allvarlig. Vuxnas skallskador uppstår oftast när de slår i gatan, barns skallskador uppstår oftast när de krockar med en bil. Oftast är skador på ben och armar vanligare än skallskador, men skallskadorna är oftast allvarligare till sin natur.

Risken att drabbas av skall- eller hjärnskador minskar om man använder cykelhjälm. I dödsolyckorna som undersöktes av undersökningskommissionerna år 2012-14 hade 55 omkomna cyklisterna inte använt cykelhjälm. 40 % (22) av dessa hade sannolikt kunnat räddas om de hade använt cykelhjälm. När man uppskattar skyddseffekten måste man beakta att det i detta material inte finns medräknat de cyklister som har klarat sig för att de har använt cykelhjälm. Läs mera i årsrapporten från Försäkringsbolagens Trafiksäkerhetskommitté; VALT.

Användningen av cykelhjälm nådde nya rekordsiffror i undersökningen som gjordes av Trafikskyddet sommaren 2014. I hela landet använder 41 procent av cyklisterna hjälm. Trafikskyddet

polkuped14

Det tog mig bara en dag utan cykelhjälm för att inse att jag behöver en. Och bara det bästa duger åt mig 😉 

Jag kontaktade genast Eva som driver näthandeln polkuped. Jag förknippar hennes företag med stort kunnande, medvetenhet (kvalitet) och bra betjäning. Jag hade rätt, Eva kom personligen och hälsade på mig till mitt jobb med ett knippe hjälmar som jag fick testa.

Eftersom jag har så stort huvud (fniss) så var Eva tvungen att komma två gånger – då med hjälmen jag ville ha, en svart Risco, i storlek L. Snacka om bra service!

polkuped

En sak som jag inte bloggat så mycket om, men jag har köpstopp på kläder och utrustning. Det enda jag får skaffa hem, enligt slow fashion- tänket, är etiskt tillverkade kläder av hög kvalitet som kan användas många säsonger. Som tur var behövde jag inte göra något undantag med införskaffandet av hjälmen, som har tysk tillverkning och förhoppningsvis kommer att följa mig livet ut. 

polkuped11

Polkuped har hjälmar för alla åldrar; barn, ungdomar och vuxna. Hjälmarna är lätta på huvudet och utrustade med en extra lampa där bak. De har quicksafe-justeringssystem, vilket innebär att det är lätt att ändra/spänna banden. Det uppskattar jag eftersom beroende på dagens frisyr/huvudbonad ofta behöver justera min hjälm. Förhållandet pris vs kvalitet är också bra. Ska vi säga så här; hjälmen var förmånligare än vad jag trodde baserat på den upplevda kvaliteten.

polkuped8

Eva berättar att Polkuped är ensamma att importera hjälmarna till Finland, och att de fått ett mycket bra mottagande på marknaden.

Speciellt barnhjälmarna Meggy och Kailu är mycket omtyckta – för de hålls på huvudet utan att snurra och halka. Hos de lite större barnen och ungdomarna är Status JR mest såld – den är både snygg, säker och passande under en lång tid.

polkuped7

”Åt vuxna säljer vi ett varierat utbud av hjälmar.”, säger Eva. Vi har förutom de tyska hjälmarna även några hjälmar från belgiska Lazer där vi valt att satsa på de omtyckta hjälmarna Beam och Cyclone. Fast bland vuxenhjälmarna säljer vi ungefär lika många av alla modeller, så trenderna är inte lika tydliga som på barnsidan. 
 
Som med allt företagande gäller det att pröva sig fram till ett fungerande sortiment som möter både efterfrågan och företagets egna värderingar.
”Folk vill ha snygga hjälmar med alla bra egenskaper – men till ett bra pris. Det finns ju en uppsjö hjälmar som uppfyller en del av kraven, men de hjälmar vi nu har i sortimentet är handplockade just för att de uppfyller alla de tre kriterierna.” säger Eva stolt. 
 
Jag är också stolt över min cykelhjälm. Den är ju bara SÅ TUFF! Och bekväm på huvudet. Att man skulle vara ful och/eller töntig med en cykelhjälm på skallen är bara fånerier.
 
polkuped12
 
Du kanske har hört uttrycket; en cykelhjälm är en billig försäkring. Men sån information brukar inte fastna. De flesta är trots allt mer rädda för att förstöra frisyren än ramla med cykeln. 
 
Men har du tänkt på det som en investering?
 

Jag brukar säga att ”mitt huvud är värt mycket pengar, så därför är det självklart att jag har hjälm”.  😀 Makes sense, eller hur? 

polkuped5
 polkuped2
 
Behöver du en cykelhjälm, reflexer eller lampor? 
 
Med rabattkoden ”Malin20” får du 20 % rabatt på alla polkupeds hjälmar OCH hela reflex- och lampkategorin!
 
OMG! 🙂  Nu finns det verkligen inga ursäkter längre. Klicka hem en snygg hjälm nu och lite bling-bling. 😉 Höstens trendigaste accessoar är ALLTID reflex. 
 

Solen lyser ändå bakom molnen

Lördag! Jag känner för ovanlighets skull både trötthet och leda, det har varit en lång vecka och mycket fäktande mot väderkvarnar. Men också goda nyheter. En salig blandning av hopp och besvikelse, som alltid. Längtar efter att få stänga dörren till affären kl 16 och få min veckovila… Tänka på annat.

Som tur är besvikelserna triviala i jämförelse med inslagen av hopp.

Jag läste någonstans om 5-5 regeln. Om det inte kommer att ha någon betydelse om 5 år, lägg inte mer än 5 minuter på att vara upprörd över det. Hm. Lät mycket bättre på engelska… Men det ligger något i det!

blogg
Mitt kylskåp. Vittnar om allt som jag inte kan göra just nu. Resa, skita i att städa (skulle ju krypen tycka om), äta mig fet och bada badkar. Men this too shall pass…

Den största besvikelsen denna vecka är kanske att flera efterlängtade leveranser till företaget blivit försenade. Det har varit sjukt frustrerande att följa tracking-koden och se varorna ranta runt mellan olika städer i Sverige, återvända till utgångsplatsen och då först då köras iväg till båten. Gaah!

Det är ungefär lika frustrerande som när jag har webshopkunder som bor ett stenkast från affären men ändå väljer frakt. Då hämtas varorna i min affär, förs till centralen i Seinäjoki, åker runt i en bil till massor av små ställen för att till sist levereras till siwan bredvid oss för avhämtning. Det är galet! 

dsc_2227

Är sen tidigare väldigt frustrerad gällande företaget och sortimentet för att jag inte lyckas göra mina kunder nöjda just nu. Efterfrågan finns – men jag är helt låst med resurserna just nu efter den allt för lugna sommaren. 🙁 Det är också därför jag jobbar så mycket nu, var tvungen att bita i det sura äpplet och säga upp personal. Dock lätt att vara efterklok. Jag försöker att inte hacka på mig själv. Nästa år är jag mer förberedd för säsongernas nycker och slipper göra bort mig.

Gör om, gör rätt. Det är inte mer dramatiskt än så.

Inslagen av hopp denna vecka då? Nå, det verkar som att oktober månad kommer att bli en riktig framgångsmånad för mig. Hurra! Solen lyser bakom molnen.

  • Min första intervju i den finska lokaltidningen publiceras 6.10.
    Vilken tur jag har, och vilken sagolik tajming! Bilagan som jag är med i kommer att spridas till alla besökare på de riksomfattande företagardagarna som ordnas här i Vasa samma veckoslut. Fick läsa texten igår och smålog i flera timmar efteråt. Svårt att förklara men, det är ett enormt framsteg för mig att få uppmärksamhet på finskt håll. Det är så speciellt att läsa sin egen story på det andra inhemska… låter så coolt. 
  • På tal om det andra inhemska, jag skriver just nu min debutbok för finska marknaden. OMG! Plötsligt händer det som jag ville så mycket för 1,5 år sen. Förhandlar alltså med ett finskt förlag som anser att jag kan bli en av de populäraste kockarna i Finland, och tycker att mina idéer är GULD. Wow 🙂 I den här branschen händer verkligen ingenting eller så allt på en gång. Jag är otroligt taggad och förväntansfull. Kan förmodligen berätta mer om detta projekt i oktober, när jag själv vet litet mer om saken. 
  • Mitt första framträdande i en huvudstad blir 8.10, ska hålla ett föredrag på marthornas seminarium. Ganska stort ändå, för en ung Vasa-tjej som mig. Känns verkligen som att jag kommit upp mig i livet på senare tid. Jag tror nog att föredraget ska gå bra, känner mig inte så nervös – ännu i alla fall. Satsar på att prata fritt utan powerpoint, man kommer närmare publiken på det sättet.

    Det blir hursomhelst bra träning inför ledarskapsutbildningen som börjar i november, också i Helsingfors. Ser mycket fram emot den utbildningen, det är verkligen en stor ära för mig att få vara en av deras adepter. 


Ännu i september är det inte helt kört med positiva framsteg.
 
På jobbet: Den eftertraktade tékalendern anländer nästa vecka, så även de efterlängtade kryddorna från Herbaria. Ser fram emot uppsvinget. Hemma: På torsdag kommer antisimex och hjälper oss i vårat war on terror hemma. Ni kanske minns…  Jag hoppas att det får effekt!

Är förresten också väldigt glad över att bloggen fått fler läsare denna månad. Tack för att ni tittar in <3 

Chiapudding for dummies

Är det någonting som tar stryk av stress så är det nog magen och dess anslutande system… Vi har funderat mycket på om vi borde göra några ändringar i vår kost för att ”bli till folk” efter flytten m.m.

Sambon har pratat om att han vill börja äta chiapudding om morgnarna igen – och att jag måste visa honom hur man gör så att han kan fixa det också.  Kanske chiafrön skulle få oss ”i balans” igen?

Jag behövde alltså komma på ett simpelt, okomplicerat recept utan större utsvävningar.
Chiapudding for dummies. 

chiapudding2

Här kommer det (2 portioner).

  1. Ta en burk kokosmjölk. Skaka om.
  2. Öppna burken och häll ut innehållet i en skål.
  3. Rör ner 4 matskedar chiafrön.
  4. Smaksätt med äkta vaniljsocker (2 tsk) eller vaniljpulver (en nypa räcker, det är kraftigt)
  5. Häll upp blandningen i två glasburkar, lägg på locket.
  6. Låt stå i kylen över natten.
  7. Ät som de är eller toppa med bär/frukt/sylt.

 

chiapudding1

Men om du ändå vill göra utsvävningar:
Jag gillar att mixa ner en näve bär i blandningen (gör inget att chiafröna mixas).
Apelsinklyftor tycker jag också är supergott att mixa ner – blir som en tropisk variant. 🙂 
När jag efter ett tag tröttnar på att sörpla i mig enbart chiafrön så då gör jag en variant med mer tuggmotstånd och blandar ner stora kokosflingor (coconut flakes) eller havregyn.
Jag varierar också gärna kryddningen med t.ex kardemumma eller kanel. Jag är aningen frälst i kardemumma just nu men när jag föreslog det som smaksättning i dessa fick jag avslag. Han gav mig ungefär samma ansiktsuttryck som när jag ”råkat” blanda ner kummin i bröddegen. 😀 Ingen limpa utan kummin, come on…

img_3541

Fler recept i samma kategori:

Chiapudding med jordgubbar

chiapudding_jordgubb2

OVER NIGHT OATS

overnightoats5

Chiasylt

Clean eating pizzabotten med chiafrön

blomkalssoppa6

Vegansk rostad blomkålssoppa med cashew & dill

Vegetarisk kokkonst börjar de flesta hemmakockar ha på koll men VEGANSKT! Oj vilken kreativ utmaning som uppstår när mjölkprodukter och ägg faller bort ur ekvationen. Men jag gillar att utmana mig i köket och lära mig nya grejjer.

Jag utmanar er som kör med ”köttfri måndag” och liknande koncept att höja nivån ett snäpp och testa veganskt en gång i veckan.  Det är verkligt mättande, smakrik och hälsosam mat.

Är miljöfrågor och hälsa ingen prioritet för dig? Testa veganskt ändå för att fräscha upp smaklökarna och komma ur gamla hjulspår i köket! 

Själv har jag blivit helt nyförälskad i grönsaker och nötter överlag sedan jag började ta fram veganska recept. Ser fram emot att fortsätta med det 🙂 Jag drömmer om att min nästa kokbok ska heta något i stil med ” MALINS VEGO”. Tänker mig att det skulle vara både vegetariska och veganska recept i den boken, även bakning.

blomkalssoppa5

VEGANSK ROSTAD BLOMKÅLSSOPPA MED CASHEWNÖTTER & DILLKRÄM

2 dl cashewnötter
1 st (500g) blomkål
3 medelstora potatisar
1 gul lök
3 vitlöksklyftor
5 dl vatten + grönsaksbuljong

Dillkräm:
1 förpackning (285g) vita bönor
1 dl sojayoghurt
1 dl finhackad dill
1 tsk agavesirap, eller honung
1 msk citronsaft
salt och svartpeppar

blomkalssoppa2

  1. Blötlägg nötterna i kallt vatten i minst en timme
  2. Bryt blomkålen i mindre bitar (buketter)
  3. Skala potatis och skär i bitar
  4. Skala löken och hacka den grovt
  5. Smörj en ugnsform med olivolja och varva blomkål, potatis och lök i den.
  6. Krydda med salt och peppar
  7. Tillsätt vitlöksklyftorna, med skalet på
  8. Rosta alltsammans i ugnen på 175 C i 30 minuter
  9. Ta ut formen och låt den svalna något. Plocka bort vitlöksklyftorna, skala dem och lägg tillbaka dem i formen
  10. Häll vattnet av nötterna och mixa dem tillsammans med grönsakerna i hushållsassistent (mixer med bred kniv, inte smoothie blender) till en slät massa.
  11. Koka upp vatten och buljongtärning och späd soppan med det. Om soppan känns för tjock, späd med mer vatten. Smaka av.
  12. Dillkräm: Häll av spadet från bönorna och skölj dem i vatten.
  13. Lägg bönorna i en matberedare tillsammans med yoghurt, finhackad dill, agavesirap/honung, citronsaft samt salt och peppar efter smak. Mixa till en slät kräm.
    Tips! Vill du få en krämigare soppa – späd den med ytterligare kokosmjölk eller havregrädde.

Jag vill inte kicka ass

Att läsa Linns blogg just nu väcker en hel del gamla minnen hos mig. Jag tycker att det känns befriande att Linn öppnar locket för dessa frågor och gör det okej att blogga om utbrändhet. Mer än okej, faktiskt. Nödvändigt. 

Baserat på kommentarsfältet så är det väldigt uppskattat samtalsämne.

Jag kommer att tänka på när jag första gången söker hjälp för liknande symptom.
Jag är 19 år och jag får min första panikångestattack någonsin – på jobbet. 
Jag är ensam i köket. Kylskåpet är tomt, för jag har glömt att beställa varor. Efter en tuff sommar blir det för mycket för mig. Restaurangen är snart fullsatt. Jag känner en isande känsla sprida sig från huvudet ner i benen. Det känns som att allt blod rinner ur mitt huvud ner i marken. Hjärnan stänger av. Jag står bara och skakar. Tror verkligen att jag kommer att dö. Jag vet inte vad som händer med mig men jag känner mig redo för dårhuset. Det är en hemsk, hemsk känsla.

Jag rymmer därifrån, känns det som i alla fall. Jag meddelar nog någon men minns inte riktigt hur det gick till. Väl hemma inser jag att jag måste söka hjälp. Känner mig dödssjuk.

Försöker komma på någon som skulle ha tid att skjutsa mig så här en somrig eftermiddag. Den som ställer minst frågor, som jag får minst besvär med.

Jag ringer min far. 

Vi åker till dammbrunnen. Det hela är utåt sett odramatiskt. Jag tror att vi har något slags tyst samförstånd mellan oss, äpplet faller trots allt inte långt ifrån trädet. Jag får inte riktigt den coachning som jag hade behövt från en förälder i det läget, men jag känner ändå att han tycker synd om mig. Och han älskar mig, det syns i ögonen. Han vet bara inte hur pappor gör.  Jag känner lite skuldkänslor för det också. Att jag inte lärt honom vad jag behöver. 

Det piper till i väskan. Ett sms från min chef, han är arg.

”Jag hoppas verkligen att du är sjuk på riktigt.”

Åh nej. Jag känner skammen bränna liksom tårarna bakom ögonlocken. Men jag kan inte gråta inför min far. Så nära relation har vi inte. Jag drar djupa bloss av min cigarett. Pappa också.

Min puls vill inte gå ner, speciellt inte efter det där sms-et. 

Jag minns inte så mycket mer än att det efter en stund blir min tur att gå in till läkaren. Det kan förresten ha varit en sjukskötare också, minns inte.  På något sätt måste jag ha fått fram i luckan varför jag kommit in, kanske sa jag ”jag tror att jag är utbränd”. Jag har förträngt.

Han som tar emot oss pratar rikssvenska och har utländsk härkomst. Jag berättar vad som hänt mig. Han har medlidande ögon och en varm röst. Han lyssnar. Han har sympatier, men kan inte hjälpa att dra paralleller till sitt eget liv. Han har ju rymt ifrån krig. Bomber och död. Det var vardag för honom, berättar han.

Min tolkning blir att nu har han kommit till norden och möter oss stressade människor. Men här finns ju inga bomber. Jag behöver inte se mina grannar döda på gatan som han har behövt göra. Ändå sitter jag här på den trygga skattebetalade stolen, med alla mina privilegier och skakar av stress.

Jag vet inte riktigt vad han vill ha sagt med det här men jag antar att han försöker trösta mig. Han liksom förklarar mitt tillstånd som självupplevd fara. Och att alla människor lever i sin egen verklighet, och att all stress är på riktigt. Jag ser på min far att han finner samtalet fascinerande. De har det här intressanta samtalet medan jag sitter och lider alla helvetes alla kval och undrar hur jag ska kunna gå tillbaka till jobbet imorgon. Kan jag inte få ha en minut då vi tänker på MIG och MINA PROBLEM?

Det tas EKG på mig. Han kanske upptäckte mitt biljud som jag vet inte är något farligt. Men jag har lite feber. Jag borde ta och vila litet och kanske jobba mindre, tror jag det kontstateras. Jag får vila i 3 dagar för febern och fortsätter sen jobba som vanligt. Vilken tur att jag har något fel som kan mätas, tänker jag så att jag får lite ledigt.

Jag bestämmer mig för att orka sommaren ut. Jag är för stolt, för dum och för rädd för att säga upp mig.

På hösten börjar skolan och min puls börjar sjunka till normala nivåer igen. Miljöombyte har alltid varit min räddning. 

Och nu sitter jag här, 8 år senare. Och tänker.

Den omotiverade skammen är kanske dålig att ha men den har följt mig hela livet och paradoxalt motiverat mig. Slutade röka till exempel, för jag skämdes så mycket för det. Har lyft mitt företag ur ruinerna otaliga gånger – för att jag skämts så mycket för att det gått dåligt ibland. Och nu är jag där igen, med piskan i ryggen och måste göra om en hel del saker. Men jag känner mindre och mindre skam för varje år som går. Man börjar verkligen inse att ingenting är så farligt, egentligen. Det mesta går att fixa, det mesta gör att göra nånting åt.

Motivation, drivkraft, skam och rädsla. Det är alla samma känsla egentligen. Man blir bekant med dem till sist. Lite beroende också. Om jag försöker förinta min skam så förintar jag min drivkraft. Om jag försöker förinta min rädsla så förintar också jag min motivation. Det vill jag inte.

Jag har börjat se mina känslor för vad de är, och slutat lägga värderingar i dem. Det finns inte en enda känsla som inte kan förvandlas till något gott. Som inte betyder något bra. För känslor är varken onda eller goda, de är bara känslor. Det är när vi försöker stå emot dem som det blir turbulens, tror jag.

Min bästa teknik är att vara ärlig med sig själv och allt vad man känner. Inte streta emot och släta över dem med positiva affirmationer och good vibes.

Säg som det är. Sanningen sätter dig fri, det är verkligen sant. Öva på din självdistans. 

”Jag är rädd”eller ”Åh, vad jag är frustrerad nu”. Efter en stund klingar känslan av. Den ger upp. För den har ingen makt över dig då längre. Leken är inte lika kul längre.

Ju mer man övar desto snabbare blir man på att omfamna skiten, innan det är för sent och hjärnspökena tar över totalt. Man kan hålla sig distanserad längre och längre perioder men så kommer en grej som kastar en av vagnen. Det är normalt. Inget är statiskt. Men så får man grepp på det igen… och igen… och de mentala musklerna växer sig starkare. 

Jag är tacksam för alla utmaningar jag mött. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och växt som människa. Jag skulle inte vilja ha något ogjort alls.

Samtidigt vill jag att ni ska veta att trots att jag byggt upp en sorts kick-ass-image utåt (urk, avskyr det uttrycket) så betyder inte det att jag inte har förståelse för dem som gått på KO. Knock out. Jag förstår mer än ni tror. 

Och jag VILL INTE kicka ass.

Jag vill bara få vara mig, på mina villkor och i min takt.

Min raska takt.

 

pic

Mjölfri chokladkolakaka

Den här kakan är speciell på många vis. För det första är kakbottnen inte bara glutenfri utan helt och hållet mjölfri. För det andra så dekoreras den med inte bara ett lager glasyr utan två! Först chokladganache, sen kolasås.  ( Om du vill kan du också fylla kakan med litet av kolaglasyren eller varför inte en syrlig hallonsylt som smakbrytning. )

För det tredje så är kakan sablars god också. 😉 Jag brukar servera den med vaniljglass.

Som ni kan se på bilden så har jag delat min kakbotten i två lager, därav den tydliga skarven. Om jag hade haft mer tid att vänta och låta glasyrerna svalna tillräckligt så hade det varit enklare att få en rak och fin kant på tårtan. Men men… den är ganska fin så här också med glasyr som väller över kanterna precis som prinsessans klänning.

nathaliekaka1

Jag rekommenderar ändå att du tar god tid på dig och låter både kakan och glasyrerna svalna innan du monterar ihop alltsammans, annars smälter glasyrerna ihop och rinner av kakan. Det vill vi ju inte. Men skulle det hända så är det bara att skopa upp alltsammans igen… 

 

MALINS CHOKLADKOLAKAKA

Kaka:
2,5 dl mörk choklad, hackad
100g smör
1,5 dl socker
en nypa salt
2 tsk snabbkaffe
1 tsk vaniljextrakt
3 ägg
1 dl kakao

Ganache:
2,5 dl mörk choklad, hackad
1 dl grädde

Kola:
0,5 dl farinsocker
3 msk smör
1 msk mjölk
Kaka:
1. Smält smör och choklad försiktigt i en kastrull på spisen.
2. Häll chokladen i skål. Rör ned socker, salt, kaffepulver och vanilj.
3. Tillsätt äggen, ett i sänder och sikta till sist ner kakaon.
4. Rör bara så mycket att smeten nätt och jämnt blandats.
5. Häll smeten i en springform med bakplåtspapper i botten, jag har använt en mindre springform; 20 cm i diameter.
6. Grädda kakan på 200 C i ca 25 minuter. Låt svalna och lossa sedan från formen.

Ganache:
1. Värm grädden i en kastrull.
2. Stäng av värmen och rör ner chokladen. Låt stå i några minuter och rör sedan om så att chokladen smälter helt.
3. Skeda ganachen över chokladkakan.

Kola:
1. Värm socker, smör och mjölk i en kastrull under omröring. Då kolan börjar koka – stäng av värmen och ta kastrullen från spisen.
2. Låt kolan svalna något och häll den sedan som sista lager på chokladkakan.

Servera med glass.